- Project Runeberg -  Fosterländska minnen i ord, sång och bild tillegnade svenskarne i Amerika /
91

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men Erik gick så många steg, som slag hans hjerta slog;

Och stegen stå i golf vet qvar, som kungafoten tog;

Men, Gud ske lof, hans hjerta har fått kvila.

“Kung Erik, slut ditt Öga till; ty tolf har klockan slagit.
Kung Erik, sof, Kung Erik, sof, fast de din krona tagit.”

Så talte lifdrabanten till kung Erik.

Slätt intet Erik aktade att klockan slagit tolf,

Men stadnade vid vaktens ord på maskestunget golf.

“Kung Erik” lät så lustigt i hans öra.

i

“Kung Erik, kom till gallret fram; ty månen skrider fjerran.
Om det är du, så buga dig i stormen inför Herran.”

Så talte lifdrabanten till kung Erik.

Kung Erik böjde hufvud ned, slöt ögat till om tåren,

Och lifdrabanten log så skön m$d silfverhjelm på håren;

Men Erik bad i stormen inför Herran.

Och lifdrabanten krönte då han£ hjessa med en krans;

Bland många brutna törnen de{ en herrlig blomma fans,

Och kransen kom med friden under stormen.

Kung Erik sönk på bädden ned och sof vid ljud af psalmer.
Nils Sturé kom (så drömde han) och bar i handen palmer,
Och kysste konungen med törnlkronan.

Så är det sagdt, att samma natt kung Johans öga stod
Så öppet, som hans port var stängd, och såg sitt eget blod;
Men hur det var, må Gud allena veta.

Ungdomen.

Lifvet förgår som en flod. På dess bölja
Åldrarne fly eller dränka sig der.

Alla dess svall och dess störtningar följa,
Föras och veta ej rätt hvart det bär;
Ungdomen står som en blomma och tjusar
Stilla på stranden, som först henne bar;
Böjer sig undan för böljan, som brusar,
Speglar sig tyst i den våg, som är klar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:51:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fosterland/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free