Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen till sitt hem. Öfverallt der de drogo fram anställdes lysande fester;
men likväl’ ingenstädes så, som hos hertig Magnus i Vadstena. Cecilia,
Gustafs yngre dotter, hade följt sin syster och var här, såsom öfverallt, den
första och. skönaste i dansen och lekarne, vid jagt och torneringar. Mellan
den nittonåriga, yra prinsessan och den ståtlige grefve Johan hade under
deras sammanvarø i Stockholm en häftig kärlek upplågat, och denna
utvecklade sig än ytterligare under festligheterna i Vadstena. Dagar och veckor
hade förrunnit som en Ijiif dröm; och. så stod skilsmessan för dörren. Det
var natten före grefve Edzards afresa. När allt blef tyst inom palatset,
svepte Johan om sig en vid kappa och smög sig som en ande mot vestre
slöttsflygeln, der de kungliga damerna bodde. Försigtigt öppnades ett fönster
153. Vadrtena slott.
och derifrån nedrullade ett ofantligt nystan, som under sin färd till marken
upplöste sig i en fin silkesstege; vig .som en beduin klättrade Johan uppfor
stegen och inom några ögonblick slöts fönstret* bakom den djerfve, som
hän-ryckt famnade målet, för hvars skull, han äfventyrat sitt lif. De ville ostörda
af verlden säga hvarandra farväl och förnya sina löften om evig trohet.
Medan de så sutto, och den tjuste älskaren målade framtiden i rosenrödt,
talande om återkomst och bröllop, hördes , ett häftigt buller utanför den
tiö-riglade ekdörren, och prins Eriks sträfva röst, som befälde de innevarande
ätt genast öppna. Då denna tillsägelse icke åtlyddes, befälde han vakten
att sönderhugga dörren och instörtade blek och skälfvdnde af. ilska med draget
svärd, möt de älskande. Flammande af ädel vrede beredde sig Johan tiD
tnotvärn, men Cecilia kastade sig emellan dem.
På en bedjande blick från
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
