Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konung Magnus Ladulås’ död. I kyrkan hvila både kungliga och andra märkliga
personer, öfver några hvilkas hvilorum i Vreta do<i torde vara mycket
tvifvelaktigtiga, lät konung Johan den tredje uppföra präktiga grafvårdar,
såsom öfver konung Inge d. y. och hans gemål Helena, Bagvald Knapphöfde,
samt tronpretendenten Magnus Nilsson. Utom kyrkans murar hvila
Linkö-pingsbiskoparae Bhyeelius, Lehriberg och Vexiöbiskopen Wallgvist.
Om man, när fartyget kommit
ned på Roxen, kastar en blick tillbaka
uppåt slussarne och den ansenliga
höjd, utför hvilken fartyget sänkt
sig, skall man ovillkorligen intagas
af beundran öfver det storartade i
detta menniskoverk. Sjön Roxen,
som nu öfverfares, är tjugufem
kilometer lång och tio kilometer bred, och
upptager, utom Motala-ström fråu
Vettern, Svartån från den stora
sjön Sömmen och Stångån från
sjöarne Åsunden, Järnlunden och
Rängen, som nu äfven äro
kanaliserade och bilda en vattenled, under
namn af Kinda hanal, ända ned i
Småland. — Roxens norra strån l
är med sina skogbekrönta berg och
behagliga våglinier i allmänhetmycket
vacker. Här ligga, på något afstånd
från sjön, ruinerna efter tvenne gamla
herresäten, nämligen Grensholmen, fordom tillhörigt Magnus Gren, och
Stjemarp, som ända till slutet af 1780-talet prunkade med ett fyra våningars
högt slott, uppfördt af fältmarskalken Rob. Douglas, som från slottstornen
brukade utbyta signaler med sin forna vapenbroder, generalguvernören Axel
Lillie på Löfstad. — Södra sidan af sjön är deremot för ögat mindre
angenäm och förlorar sig i den flacka, ehuru högst bördiga och sädeerika
östgöta-slätten, på .hvilken man snart upptäcker staden Lmhöping, öfver
hvilken den uråldriga domkyrkan eller S:t Per höjer sin vördnadsbjudande
Redan på 1100-talet var Linköping biskopssäte och 1162 hölls här det
första kyrkomötet i Sverige af påfliga legaten, biskopen af S:t Alba, Nikolaus
Breakspear, som sedan blef påfve under namn af Adrian den fjerde.
Domkyrkan, som är en af de prydligaste i riket, anladee under senare hälften
af samma århundrade, men skadades redan under det hon stod under bygnad
flera gånger af eldsvåda, så att hon ej blef färdig förrän omkring 1600.
Hon är till. storleken, eller rättare till längden, den andra i riket, uppförd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
