Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjuguåtta mil, eger en helt annan karakter, ftn Indalselfven. Ljungan är
ej bland Norrlands största floder, men i våldsamhet, bredd och vattenmassa,
samt strändernas: höghet och skönhet kan den mäta sig med de fleste.
Tvärt emot hvad förhållandet är med Indalselfven-bildar Ljungan en mängd
småsjöar under sitt lopp och flyter genom en fjälltrakt ända till
IQöfrjö-fjället. Derefter går hon söder om Jämtskogen och mottager från denna
bergstrakt nya tillflöden från sjöar, som ligga ända till trehundrafemtio meter
öfver hafvet. Härigenom blir. hon äfven så strid, att hon icke tillåter
någon båtfart på mer än de sex eller sju sista milen, och endast genom
kostsamma strömrensningar har man kunnat göra henne segelbar till tre mil
från dess utlopp i hafvei.
Jämtland är otvifvelaktigt en ibland de märkvärdigaste ytbildningar i
Sverige. I stället för att de flesta Sveriges hufvuddalar äro nära intill
fjällryggen ’ouppodlade och nästan obebodda, samt tilltaga i odlingsbarhet
endast i samma mån man närmar sig kusten, finner man här ett högland mer
än trehundra meter öfver hafvet, som är efter öfriga förhållanden fruktbart,
befolkadt och väl odladt och bar varit det från uråldriga tider. Man skulle
väl icke kunna tro, att man från Hofverberget på södra stranden af Storsjön
kan, enligt Hiilphers uppgift, räkna ända till aderton kyrkor. Säkert finnes
också under samma polhöjd och så högt öfver hafvet ingen trakt pi jorden
med en motsvarande kultur.’ Det synes: som en så bortgömd vrå högt
under fjällen endast kunnat väljas af Lappar, eller af ett förföjjdt och
flyktande folk, och Bannolikt härleder sig äfven Jämtlands befolkande från de
tider, då folkstammarne siredo med hvarandra i Norden om att vara eller
icke vara. Men den folkstam, som hit tog sin tillflykt, befann mg
ovän-tadt i ett land, som genom dess öfvergångsbildning och öfverfiödande
kalklager hade en god och bördig jordmån och som erbjöd de frodigaste ängar
och det ypperligaste bete för hjordarne, ett förhållande, som snart miste
framkalla handel och åkerbruk. Man skulle ej tro, att i forntiden denna
bergiga och bortgömda trakt skulle blifva föremål för eröfrares
vinningslystnad, och likväl är det få af Sveriges provinser, soro blifvit så
omkäm-pade som denna, öfver allt finner man ruiner efter skansar och blodiga
minnen; och bland de senare ett som kan räknas till de mest upprörande
af menskligt lidande, nämligen det af de tre tusen svenska krigare, som
här omkommo strax efter Karl den tolftes död, och hvilkas hvitnade ben
ännu ligga strödda i fjällen ej långt från, ‘‘stenen i grönan dal“.
Strax efter det vägen skilt sig från Ljungan ett stycke bortom Borgsjö
kyrka i Medelpad, inkommer man på den fyra mil långa Jämtskogen, hvara
dystra enslighet här och der afbrytes af några lador och fäbodar, antydande
att icke allt menskligt lif är utdödt i denna väldiga obygd. Efter ett par
mils färd tillkännager en i skogen uthuggen linie och ett litet stenrös
bredvid vägen, att • man befinner sig i Jämtland, och man beträder den
ansenliga högslätt, som Bträcker sig från Medelpad ända fram till Storsjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
