Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men kallades snart derifrån till kyrkoherde i Mora i Dalarne. Hans
duglighet och rättframma sätt med allmogen gjorde honom snart känd öfver hela
provinsen och föranledde hans kallelse och utnämning till
kyrkoherdebeställningen i Falun, hvarefter han snart blef riksdagsman. I Stockholm
blef “mäster Per” känd af drottning Kristina och kom hos henne i mycken
gunst för sitt skämt och konstlösa sätt att uttrycka sig. Under riksdagen
1649 predikade han i slottskapellet. Drottningen, som ej var närvarande,
be-falde Helsingius uppläsa samma predikan för henne på eftermiddagen, då
han började sitt föredrag sålunda: “Här står jag och skall värma upp den
kål’n, som jag kokade i förmiddags.”
En gång predikade han i Falu kyrka, då der inkom en man, utstyrd
enligt tidens mod med öppna ärmar, band och grannlåter på kläderna. När
Helsingius blef honom varse utropade han: “Åh si, huru djefvulen farit
fram med den der karl’n; hur han slitit och rifvit honom . . . Gud bevare oss
ifrån’n . . Tar och ler ut’en!”
I en predikan på söndagen efter trettondedagen, då evangelium
omtalar huru Jesu moder sökte efter barnet, tog han sig anledning lägga
åhö-rarne på hjertat vigten och nödvändigheten af, att liksom Maria hafva
noggrann uppsigt och omsorg om sina barn. “Se så skall du göra” — sade han
— “du skall ha uppsigt och omsorg om dina barn; och si efter hvart dom
gå och hvad sällskap dom vänja sig till; och ej säja åt gossen som haren åt
ungin sin: du har stora ögon du, som jag, du får sjelf se till hvart du tar
vägen.”
När drottning Kristina under sin vistelse i Falun bodde hos Helsingius
hade en henne tillhörig knähund en dag kommit upp på bordet och gick från
den ena till den andra. Hofmännen bjödo honom af hvad de hade på sina
tallrikar under yttrande: “behagar hund kött, stek?” o. s. v. När hunden
kom till mäster Per, grep denne honom om nacken och sade: “behagar hund
spatsera på golfvet? När jag var hund fick jag vackert hålla mig under
bordet.” — Den originelle hofmännen och predikanten afled 1663 och blef
begrafven i den af honom nyuppbygda Falu kyrka.
Hönstaflan.
Sex höns med fruntimmershufvuden, alla behagliga, några verkliga
skönheter, och i bakgrunden konturen af en tupp, inbegripen i den af alla
tuppar vedertagna förrättningen att gala — se der hvad denna tafla visar
åskådaren. Hufvudenas hårklädsel liksom målningssättet antyda midten ai
förra århundradet; mer säger ej verket sjelf. Men dess mer har den intima
historien att förtälja oss. Vi vilja för en stund lyssna till hennes sägner.
Ung och skön, snillrik och sprittande af lefnadsglädje, sådan var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
