Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får dig; dock må inin fader mest råda häruti.” Derpå blef hon fäst med
mycket gods.
Att ett afslaget frieri under dessa förhållanden sällan kunde medföra
någon hjertesorg, faller af sig sjelft. Det var i stället en hederssak, och
blodiga fejder följde ofta på en sådan skymf. En täck bild ur lifvet i
forntiden lemriar Olof Pås frieri till Torgerd, Egil Skallagrirassons dotter. Det
skedde på tinget. Höskuld, Olofs fader, begärde Torgerd af Egil för sin
son. Denne svarade dertill, att han för sin del bade intet deremot; “men,”
tillade den annars så stränge och hårdsinnade bärsärken, “ingen skall dock
erhålla Torgerd emot hennes vilja.” Torgerd nekade, ity att Olof var
träl-boren, ehuru hans moder var en irländsk konungadotter, men bortförd och
såld som trälmö i Norge, der Höskuld köpte henne till frilla åt sig. Då
Olof erfor möns svar, — som han dock aldrig sett, — tog han det ganska
tungt, men gaf dock icke sin sak alldeles förlorad. Han smyckade sig på
det ståtligaste och gick till Egils bod på tinget. Här såg han för första
gången Torgerd och steg fram och satte sig vid hennes sida, sägande: “D.u
tycker väl det vara djerft af trälqvinnans son att sätta sig vid din sida?”
“Och du,” genmälte hon, “tycker dig nog hafva utfört större vågstycke än
tala med en qvinna.” Derefter samtalade de hela dagen och Torgerd nekade
icke längre att blifva hans hustru.
Då en mö fästes, synes mellan de båda parternas fränder ett formligt
kontrakt blifvit uppgjordt. Derför kallas det också brudköp. Brudgummens
fränder uppgåfvo hans förmögenhet, och brudens fader uppgaf sin dotters
fel och förtjenster, på det att intet svek skulle vara i köpet. Mannen köpte
sin hustru för en viss gåfva af hennes giftoman. Denna gåfva lades dock
till hustruns gods, och fick sedan namn af tillgift, samt bestämdes till
hälften af hemföljden eller den lott, som hustrun medförde i boet. Dagen efter
bröllopet skulle ock hustrun erhålla morgongåfva eller bänkgåfva. Vid
mannens död tillföllo enkan både tillgift och hemföljd, men dog hustrun
före mannen, då måste denne till .hennes arfvingar utbetala hemföljden.
Egentlig egendomsgemenskap synes icke hafva egt rum utom i särskilda
fall. T Nials saga omtalas Hallgerds — Gunnars af Lidarände hustrus —
arbetsförman och huskarlar, och Nials sonhustrur, hvilka dock lefde i
svärföräldrarnas hus, hade så väl fåraherdar som andra trälar.
Mannen var förbunden att väl behandla sin hustru, att låta en skymf,
som blifvit henne tillfogad, botas lika som egen och att låta henne råda för
hushållet inom hus. Ja, man finner till och med, att en och annan
omtänksam fader låtit mågen förbinda sig att köpa smycken och praktkläder, som
han hade råd till, åt sin hustru.
Då nu qvinnan blifvit gift, åtnjöt hon det anseende, hvartill hennes
mans ställning berättigade henne, och hennes heder var äfven hans.
“Refna skall sitta i högsätet och alltid värderas mest, så länge jag är i
lifvet,” sade Kjartan Olofsson om sin hustru, då det vid ett gästabud hos hans
föräldrar blef fråga om, hvilken som skulle sitta främst. Inom hus var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
