På fria banor / 15 (1880) Author: Emil Wichmann Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I sommarqväll.

Saimas dyning i silfver blänker,
Göken gal uti löfrik lund,
Sol med flammande guld bestänker
Klara fjärdar ocli blanka sund.
0 ! hur rikt här naturen tömmer
Doft och skönhet ur blomsterbarm.
Ensam går jag dock här och drömmer,
1 all skönhet och rikdom arm.

Ty i fjärran min tanke flyger,
Dröjer borta i hemmets trakt.
Stilla sucken ur bröstet smyger,
Manad fram utaf minnets makt.
Det förgångna så ljuft förgyller
Längtans, saknadens stumma sorg,
Som med innerligt vemod fyller
Hjertat, känslornas slutna borg.

Liten lärka, som kan dig svinga
Högt mot himlen med sång och fröjd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>