Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR.
247
Edvard.
Blott af din egen fördom grymt bedragen.
Ack, ödet, som för noga protokoll
Med våra löften, våra ungdomsdrömmar,
Vill lägga nu ditt affall klart i dagen.
Gunnar.
Kan du väl hämma längtans starka strömmar?
Kan konstens helga eld du våga släcka,
Du, som en gång gjort alt för att den väcka?
Den lefver också i din dotters bröst,
Och hennes trängtan är naturens röst.
Gubben.
Gå från min åsyn, lemna mig allena,
Det är min röst, min tröst, min lag, min rätt
På torfvan här! Hvem kan mig den förmena?
Alfhild.
Att lemna honom är det bästa sätt
Att kunna alt försona, alt förena.
edvard (pekar at sjön).
Vi ha vårt arrieregarde till slut.
Gunnar.
Ack vi ha skjutit bort vårt sista krut.
edvard (viftar med näsdtiken at sjön).
Vårt sjöförsvar är här på en minut.
Gubben.
Gå, jag är icke ensam! Anna Greta,
Hon blir mig trogen hon, det bör ni veta.
(med en skarp blick at flickorna)
(Alla draga sig längs amt tillbaka under tittryck och
åtbörder af oro och sorg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
