Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur min resedagbok, af L. Dietrichson - II. En dag i Weimar och en visit hos salig Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
UR MIN RESEDAGBOK
sig sällsamt i höstqvällen mellan monument och kors.
Vi stego in i det lilla kapellet. Kastellanen tände
två vaxljus och gaf mig det ena. Vi stego utför den
dystra, kolmörka trappan ned till graf hvalfvet. Jag
betraktade min förares ansigte vid det matta ljuset.
Han såg icke ut som en, hvilken hade nyckeln till
Schillers och Goethes diktverld, om han än hade den till
deras graf. Nyckeln vreds rundt i den knarkande
dörren och vi stodo i det betydelsefulla grifthvalfvet. I
fonden stod Carl Augusts rikt smyckade kista, hvars inskrift:
»Gerecht und mild, tapfer uncl weise» lyste oss till
mötes med sina guldbokstäfver. — Men närmast i
förgrunden till höger och venster stodo två kistor af mörk
ek, på den ena det enkla namnet »Schiller» — på den
andra lika enkelt »Goethe».—Mer behöfs ju ej heller
— hela verlden vet resten! Jag erfor en sällsam känsla.
Luften var qväf — stillheten tryckande — intrycket
starkt — och jag, mitt dumhufvud, kände ett behof
af att höra ett menskligt ljud i all denna graflika
tystnad. I brist på annat ville jag åtminstone höra
min egen röst. — Men hvad var här att säga? Inför
dessa stora minnen hade man endast att tiga. Dock —
stumheten var ej längre att uthärda, och för att säga
något, upplät jag min mun och lät höra den banala
frasen: »Ja — wer in un ser er Zeit einen Funken von
dem Geiste hätte, den die Zwei gehabt haben!» — och
jag fick sv^^som jag förtjent. Min cicerones ingalunda
kloka ansigte lade sig i de höfligaste veck för att
fullfölja min djupsinniga tanke, och med den mest
förbindliga åtbörd fortfor han i samma stil: i>Ja — so
ge ht es in der Welt, der Eine hat zu viel Geist, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
