Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla, af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gamla
317
Och i soffans hörn han ofta smekte
Sina små se’n dagen nått sitt slut.
Ingen sol och inga skiften blekte
Denna bild från öfverdraget ut!
Så är hvarje möbel hos den gamla
Henne en förtrogen vän, fast stum.
Ingenstädes kan hon bättre samla
Minnets bilder än (i detta rum.
Derför, när den fina handen fäller
Knytningen; när hennes öga ler,
Ack, då vet du att det högtid gäller,
Att sin flydda fröjd hon återser.
Gå då sakta, stör ej hennes tankar!
Snart från minnets tysta helgedom
Skall i hoppets verld hon kasta ankar
Och vid fönstret hennes plats stå tom.
Slut är då den gamlas vackra saga,
Utan ord berättad oss, för visst:
Sakna ständigt och dock aldrig klaga,
Älska, hoppas — älska först och sist!
Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
