Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till fronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
vapenför man skall göra sin plikt till fosterlandets
välfärd.
Min kupé fylles till sista plats av officerare. De
äro inbegripna i ett mycket livligt samtal; de bry
sig icke om vad som försiggår omkring dem; de
titta icke ut och låta sig icke störas av rörelsen och
trängseln i vagnens korridor. De tala om sina kårers
och regementens angelägenheter, om truppernas ut-
rustning och uppbrott till fjärran orter. De tala om
Hindenburgs segrar och uttrycka sin beundran för
honom. Krigets tyngd och allvar vilar icke över
dessa män; även bland dem råder endast en glad
längtan och segervisshet, och utan att känna dem
märker man att de satt in hela sitt liv och sin tillvaro
på ett enda mål. Om utgången råder bland dem
intet tvivel. De måste segra, eljest är deras land
förlorat.
Men timmarna gå, det skymmer över Branden-
burg och mörkret sänker sig stilla över jorden.
Vagnarna äro icke upplysta — jag vet icke varför.
Då vi nalkas Berlin är det kolmörkt i dem, men där-
ute stråla hela rader av elektriska lampor, vilka på
ett ovanligt sätt upplysa kupéernas inre.
Tåget stannar vid Stettiner Bahnhof. På per-
rongen råder samma liv, samma rörelse som under
fredens dagar. Ett helt kompani av »Gepäckträger»
skyndar fram till vagongfönstren för att mottaga
de resandes saker — man märker ingen brist på
folk. En poliskonstapel lämnar en bricka med ett
nummer, och sedan man i en handvändning fått ut
sitt stora bagage tar man plats i en av de otaliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
