Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till fronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
äro stora kartor uthängda, där små flaggor angiva
de kämpande truppernas ställningar. På en sådan
karta fladdrade flaggorna som om en rasande storm
dragit över Europas slätter. Och därutanför på gatan
samlas alltid vetgiriga grupper som tala om kriget och
längta att de tyska märkena snart måtte flyttas inåt
stepperna i öster och upp mot havet i väster.
»Varför är det så stilla på gatorna,» frågar jag
någon. »Jag hade trott att stämningen skulle vara
hög i Berlin.»
»Det är så länge sedan vi hörde talas om några
stora segrar,» svaras det.
»Tålamod! Ni kan väl icke begära att varje vecka
skall medföra ett Tannenberg.»
Där kommer en kvinna springande med en bunt
tidningar i högsta hugg. Det är det sista extrabladet
med nya telegram från kriget. Hon gör sig så bråttom
för att publiken skall få det intrycket att den måste passa
på för att få nyheterna så färska som möjligt. På mot-
satta trottoaren springer en pojke med samma tidning
och utropar sin vara med högan röst. I ett hörn står
en gubbe med sin tidningsbunt. Han orkar icke
springa och hans spruckna stämma når icke långt
över gatans nattlikt dämpade buller och vandrings-
männens och kvinnornas sorlande samtal. Men det är
alltjämt samma nyheter och de röra sig mest kring
jätteslaget vid Lemberg.
Restaurangerna äro väl besatta, ja, de flesta över-
fulla av gäster. Genom de stora spegelglasen åt gatan
ser man det goda borgerskapet vid små dukade bord,
där det vankas korv och wienerschnitzel, »dunkles
oder helles». Och går man in och tar sitt bord, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
