Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till fronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
mitt uppsåt. Vad allmänheten beträffar så skulle
jag, vad jag än finge se, icke hemfalla åt frestelsen
att tillfredsställa dess lust efter sensation. Jag hade
för övrigt tämligen klart för mig, att man i ett
modernt krig hade mycket liten användning för fanta-
sien och att verkligheten i de flesta fall skulle göra
det onödigt att söka efter starka effekter. Jag ville
skildra livet och döden i fält, det var allt.
Med sådana tankar och planer umgicks jag i
början av september. De hade uppstått och mognat
hos mig själv, utan skymten av en impuls från vare
sig svenskt eller tyskt håll. Sedan jag fattat mitt
beslut, återstod sålunda för mig blott att söka ut-
verka tillstånd att få resa till fronten och någon tid
vistas vid tyska armén. Jag vände mig därför till
tyska rikets minister i Stockholm, excellensen von
Reichenau, som med största vänlighet åtog sig att
föra min begäran vidare till vederbörande myndighet
i Tyskland. Efter åtta dagars väntan erhöll jag det
artiga svar, i vilket jag förklarades mycket välkom-
men vid fronten. Följande dag, den 11 september,
bröt jag upp till mer än ovissa öden, och nu står
jag — där vi nyss släppte berättelsens tråd — och
ringer i utrikesministeriets klocka i Berlin, Wilhelms-
strasse 76.
Understatssekreteraren herr von Zimmermann,
som är ställföreträdande utrikesminister i Berlin me-
dan excellensen von Jagow vistas i stora högkvar-
teret, tar emot mig med öppna armar och meddelar,
att det enda han vet är, att jag har att raka vägen
begiva mig till nämnda kvarter.
»Men var är stora högkvarteret?» frågar jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
