Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till fronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
honom i ett stort arbetsrum, fullt av kartor, pappers-
högar, telegram, officerare och ordonnanser samt blev
även där mottagen med den största älskvärdhet —
jag behöver framdeles icke för varje gång upprepa
detta glädjande faktum, ty alla voro lika artiga och
vänliga. Nu fick jag till en början se en karta över
stora relais-vägen, men den är av lätt insedda skäl
hemlig och jag skall icke förråda, vad jag i den vägen
vet. Nu framställdes frågan:
»Vill doktorn resa oberoende av alla bestäm-
melser eller relais, det vill säga 700 kilometer på 16
timmar — 44 kilometer i timmen i ett sträck?»
Jag funderade ett ögonblick, men valde obero-
endet, ty om jag hade rest på 16 timmar, så hade
jag varit tvungen tillryggalägga den sista och säker-
ligen intressantaste delen av färden på natten, då
man ingenting ser, och jag hade ju kommit just för
att se så mycket som möjligt. Vägsträckan från
Berlin till högkvarteret borde innebära ett stadigt
crescendo. Man borde känna huru man lämnade
freden bakom sig och alltmer nalkades de heta
eldlinjerna. Jag trodde i min oskuld, att landsvägarna
i västra Tyskland skulle vara tämligen belamrade
av soldater och fordon. Icke skymten därav! Det
dröjde länge innan man behövde köra långsamt för
trängselns skull och inne i Tyskland skedde ju alla
transporter med järnväg.
»Vem blir min chaufför?»
»En officer, åtföljd av en soldat. Båda fullgöra
sin krigstjänst i Frivilliga automobilkåren.»
»Vem utser officeren?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
