Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till fronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härtighetssystrar, av vilka den ena talade franska.
Men jag skyndar mig också att tillägga att löjtnant
Verrier på min fråga om han vore nöjd med den
behandling han rönte i Tyskland, med värme och
övertygelse svarade ja, och jag förmodar att varthän
hans öde framdeles än skall föra hans steg, han ändå
alltid med tacksamhet skall minnas den tid han
tillbringade över Wilhelm I: s rum i Ems, då läkaren
gjorde allt för att rädda hans ben och systrarna allt
för att lindra hans smärtor, skingra hans ensamhet
och göra hans hemlängtan mindre tung. Helt säkert
skall han själv vara den första att erkänna att jag
har rätt.
Jag gick upp till honom och fick genast komma
in. Han låg i en stor säng med rena vita lakan.
Hans ansikte var föga mindre blekt än dessa, men
han såg mycket bra ut med sitt uppstrukna hår,
sin nobla näsa, sina fina mustascher över välskurna
läppar, och hans svarta, franska ögon talade om
levnadslust och skarpt förstånd. Han berättade att
han i juni månad kommit hem från Guinea och att
han just stod inför sitt bröllop då kriget kom och
tog honom bort från brud och föräldrar. I affären
vid Rossignol i Belgien mötte han sin kula. Det
var en förfärlig dag. Att kämpa mitt i granatelden
och i elden från kulsprutor och gevär. Sin kula fick
han snett genom högra knäet och underbenet. Han
föll och blev liggande hela natten på slagfältet. Föl-
jande morgon blev han upptagen och förd till ett
tyskt fältsjukhus och hade sedan etappvis kommit
till Ems. I slutet av augusti hade kejsar Wilhelm
varit i staden och då han fått höra, att en sårad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
