- Project Runeberg -  Från fronten i väster september-november 1914 /
53

(1915) [MARC] Author: Sven Hedin - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till fronten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53
blick senare voro vi som barndomsvänner med ett
par unga läkare, vilka sutto vid sin aftonvard och just
hade fått in en rykande soppskål på bordet. Jag bad
dem för allt i världen sluta sitt mål, vi skulle säll-
skapa och prata under tiden. Men nej, på inga villkor,
soppan kunde vänta, och med en liten handlampa i
täten tågade vi ut genom den långa korridoren och
besågo först ett par av operationssalarna, som i hast
blivit iordningställda vid krigets utbrott och, såvitt
möjligt var, utrustade på fullt modernt sätt. Opera-
tionsborden stodo mitt på golvet. Vattenledningar,
kärl, apparater och en massa kirurgiska instrument —
allt befann sig i yppersta skick. Väggar och golv
hade oljemålats i dessa salar, där nu i medeltal femton
operationer ägde rum om dagen. Och på samma sätt
som här äro flera andra kaserner i Trier inrättade
till sjukhus.
Därpå gingo vi in i en stor sal med idel sårade
tyska soldater och pratade med flera av dem. Alla
voro nöjda och muntra, trivdes förträffligt och kunde
icke tänka sig en ömmare vård än den, som gavs dem
på lasarettet. Men tiden blev dem lång i alla fall
och de kunde inte låta bli att tänka på sina kamrater i
fält. De längtade tillbaka till kriget och hoppades
att snart komma på benen igen, det vill säga de som
visste att de icke voro krymplingar för livet.
Vi lämnade dem med ett »Oute Nacht, gute
Besserung» och styrde våra steg till en sal i en högre
våning, där franska soldater vårdades. Även där
samtalade vi med några patienter. De voro alla artiga
och meddelsamma, men saknade tyskarnas glada syn
på livet, vilket ju icke heller var att undra över då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 12 01:42:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frontvast/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free