Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsar Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
mänskligt är främmande och en humor som är oemot-
ståndlig. De tala om ärlighet, sanningskärlek och en
uppriktighet, som aldrig kommer blicken att vandra,
utan tränger en, fast och orubblig, genom märg och
ben.
Den känsla av försagdhet man till äventyrs hyst
under den stund man väntat på jordens mäktigaste
och märkligaste man försvinner spårlöst sedan kej-
saren, efter ett mer än kraftigt handslag och ett
hjärtligt välkommen, börjat att tala. Hans stämma
är manlig, militärisk, han talar utomordentligt tyd-
ligt utan att hoppa över en enda stavelse, han söker
aldrig efter ett ord, utan slår huvudet på spiken —
ofta med mycket mustiga uttryck. Han ledsagar sitt
tal med hastiga och uttrycksfulla rörelser. Hans tal
flödar ymnigt, spännande och intressant, avbrytes ofta
plötsligt av blixtsnabba frågor, som man bör bemöda
sig om att besvara lika snabbt och klart. Lyckas
man däri, så undgår man icke att märka kejsarens
belåtenhet. Han är ytterst impulsiv och hans kon-
versation är en blandning av allvar och skämt. In-
för en fyndig replik eller en lustig anekdot skrattar
han så hjärtligt att till och med axlarna komma i
rörelse.
På kejsarens bud gingo vi ut i matsalen. Amiral
von Muller satt till vänster, jag till höger om den
höge värden, som mitt emot sig hade generaladjutan-
ten Qontard. Middagsbordet var enkelt dukat. Den
enda lyx som kunde upptäckas bestod i en ringklocka
av guld, vilken stod framför kejsarens kuvert och
varmed han ringde då en ny rätt skulle bäras in.
Middagen var lika enkel, soppa, kött med grönsaker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
