Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Femte armén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
få sitta eller ligga. Men att försöka torka lönar sig
icke. Även om det vore möjligt att uppgöra eld,
är detta strängeligen förbjudet, då eljest den fientliga
elden skulle vägledas av skenet.
Här kommer en rad fordon med långa, grova
trädstammar till något brobygge, och där ligger en
förolyckad bil med hjulen i vädret. Om vägen ett
stycke är någorlunda klar eller blott belamrad av en
enda trängkolonn, så ökar chauffören hastigheten till
ursinnig fart för att vinna mark.
Dager rådde ännu då vi kommo hem till vår
bostad, där kronprinsen, som just återvänt från da-
gens tjänstebestyr, satt och vilade i själva in-
gången. En stund senare gick jag ut och vandrade i
staden. Vid broarna över Maas stoppades jag av
posterna, som i myndig ton, men alltid hövligt, ford-
rade att få se mitt »Ausweis». Att de funno mig
misstänkt, där jag gick och tittade med en skissbok
under armen, är ju icke att undra på. Blott en av
dem, en hederlig lantvärnsman, förklarade tvärsäkert
att mitt intyg icke var tillräckligt. »Jaså,» frågade
jag, »chefen för fältarméns generalstab, general
Moltke, imponerar icke alls på er?» — »Nej, intyget
skall vara avstämplat vid 5. armén,» svarade han.
Ett par av hans kamrater räddade situationen, sedan
de läst intyget och försäkrat att general Moltke
räckte för deras behov.
Efter ett kort besök på ett etappsjukhus, som
var inrymt i en fransk artillerikasern, vände jag om
hemåt och stannade, undrande och spörjande vid
ingången till en butik, som var öppen och där
soldatkunder gingo in och ut. Då jag hörde ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
