Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag vid Eclisfontaine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag vid Eclisfontaine.
Den 22 september. I går kväll utdelade kron-
prinsen nya järnkors åt dagens hjältar. Mot slutet av
måltiden föreslog han att jag på morgonen skulle
medfölja major Matthiasz, som av sin tjänst i 5. ar-
méns överkommando kallades till Eclisfontaine, var-
ifrån ett anfall på Varennes och närbelägna byar,
vilka tyskarna redan en gång innehaft, men från vilka
de av taktiska skäl gått tillbaka — skulle äga rum.
Klockan halv fyra blev jag väckt, tände mitt ljus,
öppnade fönstret och tittade ut i natten. Det var
kolmörkt, endast en och annan stjärna tindrade fram
mellan parkens trädkronor. Det var tyst, blott postens
långsamma steg hördes i gångens sand.
Klockan fyra satt jag ensam vid frukostbordet.
En soldat följde mig med lykta till major Matthiasz’
bostad, där bilen med en ung löjtnant och en soldat
väntade. Vi togo plats, väl ombonade i skinn, och
rullade ut ur staden med strålkastarnas klara ljus-
knippen framför oss. I denna tidiga morgonstund
räckte de dock icke långt. En mycket tät dimma låg
över jorden och det var farligt att köra fort. Vi foro
också varligt fram och det behövdes även därför att
vägen som vanligt var full av vandrande trupp- och
8. — Sven Hedin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
