Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillbaka till stora högkvarteret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Köln. Vi hinna inte i väg förrän ljusblå ringar stiga
från cigarrerna.
Nästan alla husen i den lilla staden Montmédy
äro förvandlade till lasarett, men på en murstump
efter ett sönderskjutet hus har någon skämtsam soldat
målat: Wartesaal I. Kl. Ett annat hus har stått i
vägen för den nya av tyskarna anlagda järnvägen,
som därför går rakt igenom det. Ett tåg med bajerska
trupper gick just förbi och efterföljdes snart av ett
annat med sachsiskt lantvärn och ingenjörtrupper av
olika slag. Det är icke nog med de kolonner som
komma på landsvägarna — även järnvägstågen vräka
ständigt nya människomassor mot fronten.
På torget i Montmédy stanna vi en stund för
att fylla på bensin. Där stå hela rader av biler, de
flesta Röda korsets sjuktransportfordon och förbinderi-
vagnar, fullastade med läkemedel och förbandsartiklar.
Över planen vandra några katolska systrar, klädda
i mörkbruna dräkter med rep kring livet, svarta och
vita dok över huvudet och kors i kedjor kring halsen.
De tillhöra väl, förmodar jag, franciskanerorden. Det
susar underligt och melankoliskt i de lummiga kastanje-
träden och tid efter annan rider en fältgendarm
förbi.
Åter köra vi genom Marville, den vackra byn
med sina amfiteatraliskt byggda hus med röda tegel-
tak, och med en kyrka som reser sitt torn över dem.
På fälten där omkring bivackera trupper och träng.
Skördemaskinerna stå övergivna kvar på åkrarna, där
tyska soldater bärgat årets gröda. Ännu står dock
en del säd ute för att torka efter de sista regnen.
Ehuru Longuyon lidit vida mer av kriget tyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
