- Project Runeberg -  Från fronten i väster september-november 1914 /
362

(1915) [MARC] Author: Sven Hedin - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lugna dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

362
Men nu var andakten slut, och min franciskaner-
broder förde mig till pelargången, där systrarna bjödo
på kaffe med fint, vitt vetebröd och marmelad. Och
här tillbringade vi en angenäm timme innan vi skil-
des åt.
Klockan halv tio ägde den protestantiska fältguds-
tjänsten rum. Templet var ett lugnt gathörn under
bar himmel, en säkrare plats än öppna fältet utanför
staden, där en stor människomassa alltid vore ett
tacksamt mål för franska flygares bomber. Några
hundra soldater och ett femtiotal officerare hade kom-
mit tillstädes. En oktett av regementsmusiken blåste
upp en psalm — vi svenskar känna den väl — den
har sjungits framför Gustav Adolfs blå och gula
regementen, den har ljudit framför blågula, karolinska
led vid Narva, vid Vabitjs stränder, på Ukrainas
slätter och sist styrkt de arma, förlåtna fångar i den
sibiriska träldomen: »Ein feste Burg ist unser Gott»
— och krigsmännen stämde i med starka, friska stäm-
mor. — Det kan hända, att man behöver hava sett
och hört sådant för att riktigt känna vad svenskar och
tyskar äga gemensamt. Vi ha en gång givit varandra
det ädlaste och bästa vi ägde. Ur av Gustav Adolfs
svärd bevarad luthersk bekännelse spirar ända till
kärnan av sitt inre väsen den germanska kultur, som
i dag kämpar för sitt liv. Ingen av oss kan undan-
draga sig ansvaret för den gemensamma arvedelens
okränkta bevarande. Våra tyska bröder gjuta nu sitt
hjärteblod för en sak,, som i lika måtto angår oss,
och för vilken Sveriges båda största konungar offrat
liv, leverne och all förmåga. — Skola vi nu vara lika
skumögda av vällevnad, som fordom den frornme

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 12 01:42:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frontvast/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free