Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
en sprängd bro, som åter blivit iståndsatt av de tyska
pioniärerna. Här är Orupont med sin valvbro. Det
ljusnar alltmer. Man längtar efter solen och hennes
värme. Landskapet är oändligt vackert, dess ytformer
bågiga och prydda med små träddungar och hagar
här och var. Lokföraren ställer fram en liten trebent
stol till mig, och då eldaren öppnar ugnen för att
kasta in ett par skyfflar kol, småler han åt mig, då
jag passar på att värma händerna ett tag.
Forriéres! Nu går solen upp som glittrande guld
och skänker färg åt träden, åkrarna och ängarna, åt
husen, vagnarna och landstormsmännen, som icke
längre behöva gå med uppvikta kragar.
Vi äro framme i Jemelle och stiga ur. Jag tackar
för gott sällskap, men några drickspengar tagas icke
emot. På perrongen kommer en underofficer och
frågar vad jag är för en. Han får se mitt tillstånds-
bevis och ber mig vänta i stationskommendantens
rum, tills denne anländer — klockan är ju blott halv
sju. Därinne sprakade en älskvärd kamin, framför
vilken jag slog mig ned i en länstol och somnade
gott.
Efter en stund kom kapten Haaf, kommendanten,
inklivande och väckte mig, rätt förvånad över att
finna en vilt främmande människa i besittning av
hans egen ämbetslokal. Men bekantskapen var snart
gjord.
»När går det något tåg till Namur?» frågade jag.
»Klockan halv tolv ha vi ett magasinståg och vill
ni följa med det, så skall jag gärna låta koppla till
en personvagn!»
»Naturligtvis, det passar mig förträffligt.» Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
