Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alltjämt Antwerpen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alltjämt Antwerpen.
Den 16 oktober. Én minnesdag! För nio år
sedan lämnade jag Stockholm med Tibet till mål. Hur
lugn och fredlig syntes icke världen då, hur olik de
åskor som nu dånade från pol till pol. Rysk-japanska
kriget hade just upphört. Nu voro ryssar och japaner
vänner. Då hade greve Benckendorff rynkat pannan
åt lord Curzons tibetanska politik. Men på den dag,
då stormen förbereddes mot Tyskland och i de dagar
då den bröt lös, då blevo Ryssland och England
vänner — liksom Pilatus och Herodes på sin tid.
Den 16 oktober var en gråmulen dag och man
kunde icke se en flik av tyska rikets flagga, som nu
en hel vecka hade svajat från tornspirans topp på
katedralen, 123 meter över marken. Vid den ingång,
som vetter åt Place Verte, stod en halvgammal vakt-
mästare med obeskrivligt dryg uppsyn. Han bevär-
digade mig knappt med en blick, då jag i det höv-
ligaste av alla mina tonfall frågade honom om kate-
dralen var öppen. »Katedralen är öppen,» svarade
han, »men bara för tysk militär.» Skönt, min gubbe,
tänkte jag, och drog fram mitt Sesam öppna dig,
general von Moltkes passersedel. Vaktmästaren
läste papperet och blev rad för rad allt längre i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
