Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ännu ett par dagar vid Kanalens kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578
bädd till bädd, ett ljus sträckes fram för att belysa
såret, som behandlas såsom nyss beskrivits. Krigets
lemlästade offer visa ingen fruktan för läkaren och
hans avsikter. De äro tvärtom tacksamma över att
han vill hjälpa dem. Sammanbitna tänder och gri-
maserande ansikten är det enda som förråder hur
ont det gör. Men icke ett ljud av klagan, icke ett
ord om smärtan, icke en bön att få vara i fred. I
blicken hos några av de svårt sårade, som äro krymp-
lingar för livet, tror man sig läsa en undran: skall
jag någonsin få återse far och mor och syskon, och
skall jag få bo i stugan därhemma såsom förr;
skall jag få återgå till arbetet i verkstaden, i gruvan,
vid hamnen, i spårvagnen, på åkern, eller var det nu
kan vara, där sysselsättning och utkomst förut fun-
nits. De slitna, smutsiga, fläckiga och sotiga fält-
gråa uniformerna bära spår av de strapatser de
genomgått.
Vi gå från hus till hus bland krigets skördar.
Det lär vara belgierna, som senast gått till attack,
en hopplös strid för den sista flik av landet de ännu
hava kvar.
Slutligen kommo vi in i ett rum, där bland andra
sårade fanns en soldat, som fått ett skott genom
vänstra handen. »Hur är det med er?» frågar dok-
torn. »Går väl an, men nog gör det ont.» — »Kom
med ned i krogsalen; där är ljust; så få vi se vad
som kan göras.» En stol sättes fram åt soldaten,
förbandet tages av, hans hand är blå och svullen.
»Får han behålla sin hand?» viskar jag i läkarens
öra. »Jag hoppas det, det där såret är icke så far-
ligt.» Han hade fått kulan då han låg och sköt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
