Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En utfärd till fronten vid Lille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En utfärd till fronten vid Lille.
Det knackade på min dörr. »Entrez!» ropade jag
så neutralt som möjligt och in trädde hertig Adolf
Fredrik av Mecklenburg. Glad och ung och manlig
sträckte han båda händerna emot mig och bad mig
vara hjärtligt välkommen till Bapaume. Han hoppa-
des att jag skulle trivas under de dagar jag stannade
här. »Men detta rum är för litet.» — »Nej, det är all-
deles tillräckligt.» — »Skönt. Vi intaga alla mål till-
sammans, jag är ledig nu i flera dagar, och jag skall
visa er allt som är sevärt i trakten.»
Och så sutto vi och pratade, tills det blev tid att
göra sig i ordning till aftonvarden i officerskasinot.
Då vi trädde in voro alla församlade. Vid stora bordet
presiderade generalen av infanteriet von Plettenberg,
chef för Gardeskåren, generaladjutant hos H. M. Kej-
saren och en gammal vän till vår egen generalstabs-
chef, general Bildt. Han var högrest, mager och vit,
en äkta soldat, en djärv och modig man, som aldrig
trivdes så bra som i det tätaste kulregnet. Samma egen-
skap som är utmärkande för generalfältmarskalkarna
von Haeseler och von der Goltz hade även han — att
i tid och otid utsätta sig för de mest hotande faror.
Han kunde gå till de yttersta skyttegravarna mitt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
