Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyttegravar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
660
glimt i ögat. Samma lugn visa de om någon gång
en tråkig nyhet bringas, till exempel att ett krigs-
fartyg gått förlorat.
Ibland ser man soldater som icke nöja sig
med att läsa, de skriva också av hela tidningen i
sina dagböcker. Och varför? Jo, sannolikt därför
att de äro på väg till de främsta stridslinjerna, där
de skola göra sina isolerade kamrater delaktiga av
telegrammens innebörd.
Hertig Adolf Fredrik och jag voro inbjudna till
aftonvard hos generallöjtnant von Winckler, den
sanne grenadjären, chefen för Gardets alla grenad-
järer. Vi foro klockan sju på stora landsvägen till
Arras, men långt innan vi kommit halvvägs togo vi
av till vänster på en byväg, som över Hamelincourt
för till Boiry. Kvällen var stilla, luften klar och
månen sken i härlig glans. Något kanondunder hör-
des icke, men man hade ändå en tydlig förnimmelse
av att man nalkades den linje, som är dragen med
eld, järn och blod genom en stor del av Frankrike. I
varje by stoppas vi av poster, som stiga fram på vägen
och ropa halt! Då måste man stanna, om man inte
vill ha en kula i ryggen. »Arméoberkommando!»
ropar hertigen, och vi fortsätta. Den skarpaste kon-
troll måste övas, särskilt på nätterna. Icke ens de
tyska uniformerna äro en garanti mot spioner.
Detta är ändå en fläkt av det stora, vilda äventyret
— på väg mot stridsfältet, då nattmörkret skingras
av månens sken och varje stubbe och buske kan vara
en lurande spion. Men tystnaden avbrytes blott av
motorns snabba slag. Vi stanna vid grinden till en
gård, där några herrar ur generalens stab möta oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
