Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen den 1 november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
706
Emellertid kommer kronprins Rupprecht in med
hastig, otvungen gång, sträcker emot oss sina händer
och ber oss vara riktigt hjärtligt välkomna. Och
sedan tillfogar han med ett skämtsamt tonfall i
rösten: »Jag har också andra förnäma gäster vid mitt
bord i kväll.»
»Vem då?» frågar hertigen.
»Kejsaren!» svarar kronprinsen och slår ihop hän-
derna.
»Kejsaren?» utropa vi, som icke hade en aning
om att Allerhögstdensamme över huvud taget befann
sig i denna del av landet.
»Jo, kejsaren har besökt åtskilliga truppdelar här
i trakten i dag och har lovat... tyst, jag hör håns
bil,» och därmed skyndade kronprinsen ut.
Under tiden kom arméöverkommandots stab och
hälsade oss, varpå också kejsarens herrar, av vilka jag
kände några, trädde in. Innan jag ens hunnit undra,
vart överste krigsherren själv tagit vägen, blevo vi
ombedda att stiga ut i matsalen. Där satt kejsaren
redan på sin plats vid bordet. Vi stego alla fram till
våra stolar, men ingen tog plats. Kejsaren satt med
nedböjt huvud och såg mycket allvarlig ut. Men plöts-
ligt slog han upp sina blixtrande, blåa ögon och
nickade vänligt åt alla håll. Då han fick se mig,
sträckte han handen över bordet och utropade skämt-
samt: »Guten Tag, mein lieber Sven Hedin; es scheint
Ihnen gut zu gefallen in meiner Armée,» något som
jag utan ett ögonblicks tvekan bekräftade.
Det kanske kan roa någon att höra vilka vi voro,
vi tio, som sutto kring kronprins Rupprechts bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
