Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farväl, Bapaume!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
757
innersidan framåt. Han såg inte bilen, han märkte oss
aldrig och förstod icke faran, han bara stirrade i gatan
och trippade över till de andra. — Och så kom bilen
susande. Jag tyckte mig känna det svaga guppet,
när hjulen gingo över honom och tryckte ihop hans
bröstkorg. Det hade varit absolut omöjligt att
stoppa. Hertigen ökade i stället farten, och inom
en sekund voro vi förbi. Hur hade vi kunnat trösta
Soldatgravar.
de sörjande föräldrarna, där ingen tröst fanns att ge?
Vi måste naturligtvis ändå stanna. Jag tyckte mig se
det fattiga liktåget till Longuyons kyrkogård, och jag
hörde klockorna ringa bland ruinerna. I samma ögon-
blick, som vi passerade den lilla gruppen av arbetare
och lekande barn, reste jag mig blixtsnabbt och vände
mig om. Och där stod pojken mitt på gatan med
hoplagda händer och tittade förvånad efter oss. Icke
ett hår hade blivit krökt på hans huvud. Ty det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
