Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sista dag vid västfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
780
»Det kanske blir överskådligare om de, som
icke skriva dagbok, räcka upp händerna.»
Ja, det var tio man bland gott 150. Vilka min-
nen och intryck, vilka äventyrsromaner och vilka
hjältedåd, berättade i enkla och flärdfria ord, måste
de icke innehålla alla dessa böcker, skrivna mellan
drabbningarna, i skyttegravar och vid bivackeldar!
Slutligen frågade jag med högan röst — fast det
var dumt och jag borde aldrig ha gjort det —
infandum jubes renovare dolorem:
»Hur många av er äro socialdemokrater?»
Det blev ett allmänt gapskratt, nästan hånskratt,
jag kände mig verkligen mycket generad och läng-
tade tillbaka till Metz. Även divisionspastorn skrat-
tade och ruskade på huvudet. Till sist svarade en
grovlemmad soldat för sig och de andra:
»Det finns inga socialdemokrater mer. Det
finns bara tyska soldater.»
Jag gjorde ett förtvivlat försök att betäcka mitt
återtåg genom att fråga:
»Ja, jag vet, jag vet; men det finns väl bland
er några som varit socialdemokrater?»
Somliga ropade nej, andra ryckte på axlarna
och en svarade:
»Om det också har funnits någon socialdemo-
krati bland oss, så är eländet borttvättat nu. Här är
allvar och verklighet och ingen barnlek längre.»
Det kommenderades uppställning, soldaterna
strömmade bort, och jag stod kvar en stund och
talade med divisionspastorn och tre unga officerare.
Sedan gick jag tillbaka till mina hyggliga res-
kamrater från Metz. Dagens verk var slut. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
