Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 38. Maglena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTIOÅTTONDE KAPITLET.
MAGLENA.
Maglena kom hufvudstupa farande in i stugan.
Barhufvad, ännu blek af skrämseln, tyst och
försagd stannade hon strax invid dörren, lugnad vid
åsynen af Ante, som helt trygg och hemmastadd satt på
en trebent stolpall framför spisen och smorde
herrskapsskorna med tjärsmörjning.
Det var ändå farligt bäfsamt för henne att stanna inne,
då bägge de grannt klädda herrskapsfruarna sutto där
vid bordet i långa hvita koftor med hårflätorna hängande
och just nu sågo bara på henne.
Prosten, som hade gått där inne och pratat med fruarna
gick ut just när Maglena kom in.
»Se här ha’ vi henne, riktigt ’hitsänd’, hon med.»
Med dessa ord lade prästen sakta, med en mild strykning,
sin hand på barnets hufvud, innan han med en
god, meningsfull blick emot hustrun gick ut.
»Ja, här ha vi henne mycket riktigt», sade den ena
af fruarna, hon som barnen kallat tant Gerda, och som
var Sylvias mamma. För resten så var hon också alldeles
lik Sylvia, med ljust, lent hår, som hon, och hvit
och blek men mild och blid i ansiktet.
Hon gick fram och drog Maglena, som betänksam
stretade emot, med sig fram till platsen, där hon åter
slog sig ned med armarna smeksamt slutna om det
främmande, stelt blickande barnet.
»Håller du af lilla Sylvia något», frågade hon med vek
stämma.
Maglena rodnade plågsamt. Hon kände sig ohyggligt
illa till mods då hon inte hade en aning om hvad detta
»håller af» skulle betyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
