Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denne samme Menrlingen sedan bär vid Storkyro« men
det fick jag icke veta förr än flere år derefter.
Denne tinge Menrlingen sade nn åt mig: „når
Magnus, kan du tiga som förr, så skall du få veta nytt.“
„Nå hvad?“ sade jag.
„Jo att vi skola slåss mot ryssen, om Generalen?
vilja går fram. De ha skrifvit från Sverige att
Generalerna här vilja skona skinnet, att de nu borde hålla
stånd mot fienden, efter de nn ej borde klaga öfver
brist på folk, sedan hela landet vore uppbådadt att
„gå man för man, med värjor, spjut och bössor,” som
det heter, att försvara sig och de sina, och nu är
Generalen arg.44
,,Bra,“ sade jag, „bättre nytt hade du ej kunnat
ge.44 „Men,44 -’sade han, „elakt skall jag ock säga.
Generalen skickade i går folk till häst och på skidor
for att recognoscera, men de blefvo tagna allihop.44
„Nå, och Generalen fick ingenting veta?44 sade jag.
„Nej, det kan du förstå.44
Låddes då om ingenting; men om aftonen sade
jag åt några Malaxare och Slorkyrobor, som jag kände:
„gossar, lät oss gå på parti och hemta nytt om
fienderna åt Generalen/4 Tog strax en bondrock på mig
och så smögo vi oss på färd. Det var natten mot
den femtonde Februari, och kölden bet hvasst. Men
mina karlar kände vägarne, och så voro vi rvssarne
på lifvet, innan de visste något af. Men som vi oss
öfver en liten slätt just bakom deras posteringar smögo,
blef en skyltvakt oss varse, ropade oss an och gaf eld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
