- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
11

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— II —

Jephson tilltrodde hon något (Jephson var förlofvad),
men hon insåge ej hvarför halfva socken skulle dras
in med. (Om en half socken hade ingen talat.
Ethel-berta öfverdrifver alltid!) Att Brown och
Mac-Shaugh-nassy på något sätt kunde vara användbara, tycktes
henne vara alldeles uteslutet. Hvad kunde ett par
oerfarna ungkarlar veta om lifvet och människohjärtat?
Och så denna Mac-Shaughnassy! Skulle man vilja
använda allt hvad han visste och tvinga honom att
blifva vid ämnet, så skulle hans anpart inte upptaga
en sida.

Denna hårda dom öfver Mac-Shaughnassys
kunskaper var hos min fru endast en följd af en reaktion
mot en föregående åsikt.

Då hon sett honom för första gången hade båda
förstått hvarann förträffligt. Sedan han gått och jag vändt
tillbaka in i rummet, voro hennes första ord: »Sådan
präktig människa denna Mac-Shaughnassy är! Han
tycks veta besked om allting.»

Därmed har man noga karakteriserat
Mac-Shauth-nassy. Han tycks veta oerhördt mycket. Han äger
så många kunskaper, att andra alls inte kunna mäta
sig med honom. Om tillfället så vill, äro dessa
kunskaper händelsevis korrekta; men, för att tala rakt på
saken, de äro allenastående i sin förvånansvärda
otillförlitlighet. Hvar han tog dem ifrån, är en hemlighet,
som ännu ingen lyckats utransaka.

Ethelberta var ännu mycket ung, då vi grundlade
vårt hem. (Jag kommer ännu i håg hur vår slaktare
var nära att förlora henne som kund, emedan han
kallade henne »lilla fröken» och uppdragit åt henne ett
ärende åt hennes mamma. Badande i tårar kom hon
hem. Hon sade, att hon kanske ej var värd att vara
någons fru, men hon insåge ej, hvarför hon skulle låta
säga sig detta i handelsbodar). Hon var i husliga ting
något oerfaren, och som hon lifligt kände detta, var
hon tacksam mot hvar och en, som gaf henne nyttiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free