- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
81

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 8i —

till oss och skrattade med full hals åt, att han i
sådant tillstånd besökte ett flytande hem.

Under hans uppvärmande inflytande töade våra
ansiktens tillfrusna drag upp, och till kvällsvarden voro
vi, såsom det är nödvändigt för alla brittiska män och
kvinnor som vilja glädja sig åt lifvet, alldeles
oafhängiga af väderleken.

Sedan upphörde regnet, tydligen modfäldt af vår
likgiltighet, och vi togo upp våra stolar på däck och
tittade på blixtarna i fjärran. Och, som naturligt var,
gled då vårt samtal in på dystra afvägar, och vi
började berätta historier om lifvets mörka och
hemlighetsfulla nattsida.

Några äro värda att återberättas, andra inte. Den,
som gjorde det största intrycket på mig, har jag att
-tacka Jephson för.

Jag hade berättat något sällsamt, som jag själf
upplefvat. En dag råkade jag nämligen en man, som
jag trodde mig känna väl, fastän jag ej sett honom på
flera år. Vi gingo ett stycke väg tillsammans, räckte
hvarandra handen och skiljdes åt. Nästa morgon
berättade jag en gemensam vän om vårt sammanträffande,
och då fick jag för första gången veta, att mannen var
död för ett halft år sen.

Den naturliga förklaringen är denna: jag hade
förvexlat två personer, hvilket ej sällan med mitt
dåliga minne af fysionomier händer mig. Det
anmärkningsvärda i saken var endast, att jag, så länge vi
gått tillsammans, alltid tagit honom för den döde
och att hans svar icke det ringaste bräkt mig ur min
villfarelse.

Så snärt jag slutat, frågade mig Jephson, som
tankfull hört på, om jag trodde på spiritismen i ordets
hela utsträckning.

»Det är en samvetsfråga. Hvad menar du med
spiritism i ordets hela bemärkelse?»

»Nå, tror du att de aflidnas andar ej blott äga

6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free