Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 97 —
Jephson. Han berättade den för mig, då vi en kväll
suto på ångbåtens däck under vår hemresa från
Bombay. Han skonade icke sig själf. Han berättade
historien just så, som jag berättat den, men med jämn,
monoton röst, fri från hvarje rörelse. Då han slutat,
frågade jag hur han kunde bära att återväcka inom
sig till lif dessa bilder.
»’Återväcka dem?’ sade han och såg förvånad
på mig — ’de stå mig alltid för ögonen’.»
VIII.
En dag talade vi om brott och brottslingar. Vi
hade diskuterat om möjligheten att skrifva en roman
utan skurkar, dock kommo vi öfverens om, att den ej
skulle bli intressant.
»Det är en ytterst sorglig tanke», anmärkte
Mac-Shaughnassy eftertänksamt, »hvilket förtvifladt näste
denna jord skulle vara, om ej våra vänner, de dåliga
människorna, funnes till. Vet ni», fortfor han, »när
jag hör talas om personer, som löpa hela världen
kring och försöka att förbättra människor, så blir jag
alldeles nervös. Utrota en gång synden, och
litteraturen kommer att tillhöra den förgångna tiden. Utan
förbrytare "skulle vi skriftställare hungra ihjäl.»
»Det skulle jag inte beklaga», svarade Jephson
torrt, »den ena hälften at människosläktet har alltsen
skapelsen sysselsatt sig med att förbättra den andra,
men det tycks likväl finnas kvar en högst
beaktansvärd portion mänsklig natur i densamma. Att
undertrycka synden är ungefär detsamma som att tillstoppa
en vulkan — att sluta det ena lufthålet är blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
