- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
105

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- io5 —

men lion ville hällre stanna, och som jag var ling och
ännu icke hade någon auktoritet, lät jag henne få sin
vilja fram. Hela natten igenom framstötte han
fantiserande ord, och hela tiden var namnet Luisa.— Luisa
— på hans läppar, och hela tiden satt frun där,
afsides, utan att röra sig, utan att tala,, med ett stelnadt
småleende kring läpparna, som gaf mig lust att ta
henne i axlarna och skaka henne.

»En gång drömde han sig tillbaka i tiden för sitt
frieri och bönföll: ’Säg mig, att du älskar mig, Luisa.
Jag kan läsa i dina ögon. Hvarför vill du förställa
dig? Vi känna ju hvarandra. Lägg dina hvita armar
omkring mig. Låt mig känna din andedräkt på min
nacke. Ack jag visste det, min älskling, du min enda!’

»Hela huset var dödstyst, och jag kunde höra
hvarje ord i hans upprörda fantasier. Jag tyckte mig
knappast ha någon rättighet att vara där och höra på,
men min plikt höll mig kvar. Senare slöt jag af hans
ord, att han förestälde sig, att han med henne
uppgjorde planen till en gemensam utflykt. ’Jag skall resa
bort på måndag kväll’, sade han, ’du träffar mig på
torsdag kväll i Jacksons hotell i Dublin, och därifrån
resa vi direkt vidare.’

»Hans röst blef svagare och hans fru ryckte sin
stol litet närmare och. böjde sig fram öfver honom.

»’Nej, nej’, fortfor han efter en paus, ’det är inte
alls någon fara med det. Det är en undangömd liten
plats, midt inne bland Galwaybergen, — 0’Mullens
Halfwayhouse kallas det — fem mil från Ballynahinch.
Vi råka ingen människa där. Vi skola lefva där
ensamma tillsammans tre veckor som i himmelriket, du
min gudinna, min mrs Maddox från Boston, du får
inte glömma namnet!’

»Han skrattade i sina delirier, och frun, som satt
vid hans sida, skrattade också, och då blef allt klart
för mig.

»Jag gick till henne och fattade henne i armen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free