- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
116

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi bådb honörn berätta oss fallet, ofch haft
gjorde det.

»Han var en fashionabel herre», sade
Mac-Shaughnassy, »och hette till förnamn Joseph. Han var då,
när jag kände honom, medlem af ’Devonshirerna’, och
jag tror den mest inbilska herre jag träffat på. Han
smålog öfver Saturday Review och kallade den ett litet
tidningsblad från en förstads litterära klubb och öfver
Athenæumj såsom de misslyckade skriftställarnes organ.
Thackeray var enligt hans åsikt med full rätt bildade
knoddars älsklingsförfattare, och Carlyle betraktade han
som representanten för bildade handtverkare. Lefc
Vande författare läste han aldrig, hvilket naturligtvis
inte hindrade honom att nedsabla dem. De enda
nittonde århundradets söner som han prisade, voro
några obscura franska auktorer, om hvilka ingen annan
hört någonting. Han hade sin egen åsikt om den
allsmäktige guden och afböjde inträdet i himmelriket
med anledning af Londonpöbeln, som antagligen skulle
komma att vara starkt representerad däruppe. Humor
gjorde honom sorgsen, och känslodjup blef han sjösjuk
af. Konsten förargade honom, vetenskapen tråkade ut
honom. Hans egen familj var honom motbjudande
och alla andra ville han ingenting veta af. Sport
förorsakade honom gäspningskramp, och hans
konversation inskränkte sig hufvudsakligen till tillfälliga
ryckningar på axlarna.

»Ingen kunde tåla honom, men alla
respekterade hönom. Man kände sig vis-à-vis honom skyldig
tacksamhet, för att han öfverhufvud taget värdigades
lefva.

»Det var en sommar, då jag farit ut på landet
för att fiska. En hälgdag for jag till Yarmouth för
att se Londonpöbeln i all dess glans. Då jag på kväl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free