Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Fröding som humorist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Havet välte, stormen ven,
vågorna rullade asklikt grå.
»En man är vräkt över hord, kapten!»
»Jaså.»
(Världens gång.)
De stucko en ögonsten med tagg.
De kastade smuts i en liljas dagg.
(Säv, säv, susa.)
Så låter oss samfällt lida
och sörja vårt livs elände
och hata och träta och strida
och älska till världens ände.
(Mannen och kvinnan.)
Skulle jag sörja, då vore jag tokot,
ty ingen gör rakt, vad vår Herre gör krokot,
och ingen sorg på livsens stråt
kan tvättas bort med gråt.
(Ett Helicons blomster.)
Tiden tyngde på hans gamla nacke
härjad var han hårt av ur och skur
– – – – – – – – – – –
och hans pannas valv var mörkt som brottet,
mörkt som skuggan av det syndafall,
som all tid har tyngt på världen all.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
