Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Fröding och det svenska folklynnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gör trädet självt till stamträd för all civilisation. Det
ligger skryt i sådant, men det skrytet har ofta varit skal kring en ädlare kärna.
Och hur fint har inte Fröding blottat, vad Heidenstam
träffande kallat för »lönngångarna under de svenskes munterhet» och yverborenhet. I hans galleri finns en typ, som
heter »Jägar Malm». Slamrande, skroderande, full av
vild skogshälsa stövlar han in i stugan och kastar jaktbytet i vrån. Prata ut skall han och dricka skall han. Han rullar upp en hel erotisk odyssé från de värmländska
finnskogarna, full av hårt och strålande humör, men just när hans berättarton sprungit upp i höjden, sticker ett blekt och bröstsjukt kärleksminne fram och en mild ve- modets källa börjar porla i hans tal.
Allt hon gjorde för mig, allting
gott och snällt och viint hon gav mig
sade aldrig ont emot mig
och ju mera hård jag var,
desto mera hull hon av mig,
det var Elis svar.
Men I vet väl, hur det går en,
och I vet, vad den får tåla,
som en likar mest av alla,
allt en får och allt en tar,
och det går en som de snåla,
det blir inget kvar.
Har I följt ett stackars skjutet
fattigt rådjurskräk i spåren,
har I sett, hur milt det tittar,
fastän sårat och förblött,
hur det sörjer och förstår en
och med ens är dött.
Det var så som Eli-lita
såg på mig, när sist om hösten
hon med ett sjönk ned på stigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
