- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
108

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 108 -r

skor äro alltid så färdiga att tänka ondt om en liär i
världen.’

’Nåja’, tillägger han, i det han purrar upp sig, ’det
är ingenting annat att göra. Jag måste förlita mig på
försynen; den har hjälpt mig förr. Nu ger jag mig i väg.’

Han antar en uppsyn af resignerad sorg och tassar
fram längs trottoaren med dröjande, matta steg. Det
är tydligt, att han vill göra intryck af att ha varit ute
hela natten, sysselsatt med ett arbete, som står i
samband med federationen, och nu återvänder, djupt
nedslagen af de syner, som han fått bevittna.

Han lyckas osedd hoppa in genom fönstret ocli har
just hunnit att som hastigast gifva sig en slickning,
då kokerskans steg ljuda i trappan. Då hon träder in
i köket, ligger han hoprullad framför spisen, försänkt
i djup sömn. Skramlet af spiselluckorna väcker honom.
Han reser sig upp, sträcker på sig och gäspar.

’Kära hjärtandes, är det redan morgon?’ säger lian
i sömnig ton. ’Jag har sofvit så skönt och haft en så
vacker dröm om min salig mamma!’»

Kattor kallar man dem? De äro minsann kristna
människor i allt, utom hvad beträffar antalet af deras
ben.»

»Ja, de äro i sanning underbart sluga djur», sade jag.
»ocli det är inte blott i sina moraliska och religiösa
instinkter, som de likna människan, utan de äga äfven en
rent af underbar förmåga att sörja för sin egen person,
en förmåga, i hvilken de på intet vis stå efter den
mänskliga rasen. Några vänner till mig hade en stor, svart
hankatt, som de födt upp från det han var en liten unge
och som de tyckte om på sitt lugna, föga
demonstrativa sätt. Men det förekom icke några våldsammare
känslor å någondera sidan.

En vacker dag hände det sig att en Cliiiichillakatt
bosatte sig i grannskapet bos en äldre ungmö, och de
båda kattorna träffades på en trädgårdsmursfest.

»Hvari har du för sorts hem?» frågade
Chinchillakatten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free