Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 167 -r
Jag bad henne föra honom upp till mig. Han trädde
in med sin vanliga, blaseradt öfverlägsna min och intog
en mycket behagfull ställning i mitt soffhörn.
»Jaså», sade jag, då jungfrun lämnat rummet, »du
har således lyckats blifva af med Smith?»
Ett matt småleende flög öfver hans ansikte.
»Du har väl inte talat om det för någon?» frågade lian
ängsligt.
»Inte för någon människa», svarade jag, »ehuru jag
erkänner, att jag ofta känt mig frestad därtill.»
»Jag litar säkert på din tystlåtenhet», sade han i en
ton, som förrådde stor oro. »Du anar inte hur
olycklig jag är öfver hela denna sak. Det är mig omöjligt
att fatta, huru det kan finnas några beröringspunkter
mellan mig och denna lilla eländiga snobb. Jag kan
försäkra dig, min käre Mac, att medvetandet om att jag
vore en ande eller en vampyr skulle förorsaka mig mindre
obehag än tanken på att jag är en och samma person
som den där äckliga lilla Whitecliapelknodden. När
jag tänker på honom, så blir hvarenda nerv i hela min
kropp–»
»Tänk inte på honom längre», afbröt jag, då jag
märkte, liuru upprörd lian var. »Jag är alldeles viss
på att du inte kom bit för att tala om honom. Låtom oss
därför lämna honom åt sitt värde.»
»Jo, på indirekt sätt har mitt ärende att göra med
honom», svarade han. »Och detta är också min ursäkt
hvarför jag besvärar dig med denna sak. Du är den
enda människa, med hvilken jag kan tala därom, ifall
jag blott inte tråkar ut dig allt för mycket.»
»Nej, inte det minsta», svarade jag. »Jag är högst
intresserad.» Och då ban fortfarande tvekade, frågade
jag honom rent ut hvad det handlade om.
»Ja, det är verkhgen mycket löjligt af mig», sade
han, synbarligen generad, i det en svag rodnad
uppsteg på hans vanligen så färglösa ansikte, »men jag
känner ett verkligt behof af att tala med någon människa
därom. Förhållandet är, att jag är kär.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
