Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arorpsyk,“a
28
tade han Mjolner med begge händerna och slog den i hufvudet pa
Skrymner.
Jatten vaknade och frigade om ett löf af trädet fallit ned i hans
ansigte. »Hafven J ätit er mätta ännu?» tillade han.
»Ja», svarade Thor. »Vi ämnade just nu lägga oss.»
Vid midnattstiden hörde Thor Skrymner åter snarka så hårdt,
att det dånade i skogen. Han gick då fram till honom, lyfte ham¬
maren i högsta hugg och gaf jätten ett slag midtöfver hjessan, si
han kunde märka, att det främsta af hammaren intrycktes i hufvud¬
skålen.
Skrymner vaknade och gned sig i ögonen.
»Hvad är det?» frågade han sömnigt. »Ett ållon måtte ha fallit
ned på mitt hufvud. Är du ännu uppe, Thor? Hvarföre går du icke
och lägger dig?» i
Thor steg hastigt tillbaka, förklarade, att han nyss vaknat, men
att det vore långt till morgonen.
Får jag blott ge dig ett slag till, tankte Thor, skall du nog aldrig
mera se dagens ljus. Skrymner giispade och Thor passade på, tills
jätten kort före dagningen ånyo insomnade. Da gick han för tredje
gingen fram till den sofvande och gaf hönom med hammaren af alla
krafter ett sådant dråpslag på tinningen, att hammaren sjönk ned ända
till skaftet.
Skrymner reste sig upp, strök sig om kinden och syntes ändt¬
ligen fullsöfd. :
»Det måtte sitta foglar hari tridet uppéfver mig», sade han med
största lugn i verlden. »Jag tyckte liksom att mossa föll ned af gre¬
narne pa mitt hufvud... Ar du vaken; Thor? Nu ar det tid att stå
upp, fast J icke hafven långt till borgen Utgérd. Jag har hort er
hviska er emellan, att J just icke tycken mig sdliten till vexten; men
J skolen nog fi se dem, som iro stérre, dé J hunnit till Utgird.
Hor pa, jag vill gifva er ett godt råd: skryten icke, när J kommit dit,
ty sådane småsvenners stora ord skall Utgårda-Lokes hoffolk icke: väl
kunna fördraga, utan vänden då hellré om; det skall bekomma er
mycket bättre. Men viljen J ändtligen fortsätta resan, så hållen åt
öster; min väg går norr-ut till de fjell J der sen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
