- Project Runeberg -  De gamles sagor : berättande för ungdom /
64

(1855) [MARC] Author: Wilhelm Bäckman With: Christian Staaf, Mårten Eskil Winge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64
konungadottren på detta sätt undfägnades, och hon insomnade straxt
deraf så djupt, att hon aldrig mera vaknade.
Ändtligen hade nu Waulunder stillat sitt hämndbegär. Med
mörka blickar häftade vid jorden begrundade han sin sista mordger¬
ning. I detsamma hörde han susande vingslag genomskära luften
och vid han såg upp, nedsänkte sig en snöhvit svan vid hans sida.
Men när svanen fått fast fot på marken, ombytte den genast skepnad
och Waulunders maka, den så länge saknade valkyrian, stod lifs¬
lefvande bredvid sin man. k
»Hur är dig, Waulunder?» sporde hon. »Du ar halt och fången.
Jag har längtat till dig efter många strider.»
Waulunder berättade om alla sina olyckor: och den hämnd han
tagit. »Men jag kanicke komma härifrån», slutade han. »Mina knä¬
senor äro afskurna, gå att fötterna icke vilja bära mig.»
»Ikläd dig min svanhamn», återtog valkyrian. »Flyg sedan till
konung Nidads gård och omtala din hämnd. Vänd derefter hit till¬
baka och jag skall icke mera öfvergifva dig.»
Straxt sjönk Waulunders menniskogestalt liksom i en dödsslum¬
mer, men hans själ, i en svans skepelse, tog flygten till konungens gård.
Här var sorgen obeskriflig. Äfven prinsessan hade spårlöst för¬
svunnit och man fruktade med sannolikhet, att onda makter stodo efter
konungahusets förderf.
Drottningen trädde just ut på slottstrappan, då Waulunder i
svanhamnen nådde jorden ett kort stycke ifrån henne.
Ankomsten af en svan på så nära håll förekom drottningen
nog ovanlig, att hon icke dervid skulle fästa ett synnerligt afseende.
Konungen hade under flera nätter icke fått en blund i sina ögon.
Nu omsider, utvakad och nedtryckt af smärta, hade han tungt insom¬
nat; likväl ansåg sig drottningen böra väcka honom, för att visa honom
det sillsynta fogelframmande, som anlandt.
Nidad hade nyss haft en dröm, genom hvilken han blifvit under—
rättad om sina barns död. När han nu gick att bese svanen, upplät
denne plötsligen sin näbb och förklarade, huru allt tillgått; huru
_ prinsarne och prinsessan blifvit mördade samt huru af de förras huf¬
vudskålar, ögonstenar och tänder, dryckesbägarne och qvinnoprydna¬
derna blifvit färfärdigade.
]
i
n
i NAS
SANNA

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlesagor/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free