Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
spetsen, och Sorle satte tunnan långsamt i rörelse. Men vid sjelfva
afgrundsranden verkade en uppstående kant motstånd, så att Sorle ej
förmådde få tunnan deröfver. I detsamma hördes Gunhild sjunga:
Mitt blod skall färga klippan så rosenderöd,
Som törneblommor små på sina stänglar.
Ack, fader i himmelen, se min nöd
Och tag min själ till dina englar!
Denna sång kunde Bodwar omöjligt uthärda. Han rusade der¬
före fram, skuffade undan Sorle och skjöt med hela sin styrka på
tunnan, Också rullade den lätt öfver motståndet, och nu förnummos
endast några dofva slag så ofta spiktunnan stötte emot klippafsattserna,
men äfven Bodwar var försvunnen. Han hade förlorat jemnvigten
och störtat hufvudstupa efter sitt offer. Deråt skrattade trollen i ber¬
get: Men vid Sorle tittade nedåt ättestupan efter sin försvunne herre,
såg han en hvit dufva flyga ur spiktunnan och försvinna bland mol¬
nen. Det var Gunhilds sjil, som gjorde sin himmelsfärd. Och är
det sedan sagdt, att Sorle tog dopet. .
Gunhilds blod hade emellertid rosenfirgat klippafsattserna, s& att
röda strimmor derefter ännu i dag äro synliga. Hvarken Arhundra¬
dens vintrar eller så många vårars regnbäckar ha förmått utplåna dessa
fläckar; »ty», menar den fromma enfalden, »de rättfärdiges blod klib¬
bar outplånligt vid jorden.» — Men om Bodwars slut går en mörk
saga. Den sista strålen af hednaverldens sol i norden försvann med
honom. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
