Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
ding. På detta sätt bragtes Sigurd ofta till förstånd igen, och blef 7
den, som förde honom till rätta, lika ofta förlänad med gods och guld.
När konung Sigurd begynte bli gammal, gästade han en gång
på en af sina gårdar. Då var han en morgon stum och dyster, så
man fruktade, att hans sunda förnuft ånyo blifvit rubbadt. Men gårds¬
fogden var en klok och oförskräckt man. Han gaf sig i tal med ko¬
nungen och frågade efter anledningen till hans sorgbundenhet. »Haf- |
ven J, herr konung!» sporde han, »emottagit någon tidning, som vål¬
lar er bedröfvelse, eller behagar eder icke gistabudet?» — »Nejp, sva¬
rade konungen med mörk blick. »Jag tänker på den besynnerliga
dröm, jag haft i natt.» — »Herre», återtog gårdsfogden. »Låt mig
höra drömmen!» ;
Konungen berättade: »Jag tyckte mig vara på egorna här i Ja- ,
dre och skåda utåt hafvet. I detsamma blef jag varse ett svart före¬
mål, som rörde sig. Då det nalkades, förekom det mig som ett stort
träd med grenarne öfver vattnet och rötterna i sjön. När trädet se- |
dan kom till land, brast det sönder och dess spillror kastades vidt 3
omkring både på fasta landet och på öarne, på skär och på stränder. Å
Jag tyckte mig se hela Norrige utefter hafskusten, och öfverallt voro
stycken af detta träd, somliga sma, andra stora, drifna in i hvarje vik.» —
»Den drömmen kunnen J, herr konung, sjelf bäst tyda», sade gårds¬
fogden. »Ja», svarade konung Sigurd. »Det betyder, att en man
skall komma till vårt land och för beständigt nedsätta sig här. Hans
afkomma skall sprida sig öfver hela Norrige, men bli af mycket olika
anseende, liksom trädets spillror i drömmen.» e
Det är redan nämndt, att konungen, till följe af sin olyckliga
sinnessvaghet, förlorat all böjelse för sin gemål Malmfrid. Nu på
gamla dagar blef han fast besluten, att skilja sig ifrån henne och
förmäla sig med-en mäktig mans dotter, som het Cecilia. Men biskop
Magnus, hvilken Sigurd anmodade förrätta vigseln, satte sig i Guds
och alla helgons namn oryggligt häremot, ehuru konungen vid bisko¬
pens föreställningar syntes så vred, att himmelen derunder tycktes en
jemte biskopen närvarande prest »icke vara större än ett kalfskinny...
Sedan reste konungen till Stafanger, anmodande biskopen derstides att
förrätta vigseln; men äfven denne nekade. Likväl tog konungen Ce¬
cilia till ägta, hade henne ganska kär och lefde nöjd med henne.
PiaOereBESEESoha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
