Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
gisterns besök. Alltså hade det varit Rilander
och inte Ullgrund som eldat.
Ett mjölkglas stod orördt på stolen vid
huf-vudgärden, men den åldriga snusdosan af
masur låg på sidan, tydligen kullstjälpt af den
stora psalmboken därinvid. Ullgrund, tänkte
Lena, har i sin ensamhet läst Guds ord. Hon
mindes, att hon ofta hört skräddaren upprepa
några ord af en gammal sjöbuss; orden, som
på honom gjort djupt inryck lydde: »Vi
sjömän, som ständigt ha döden för ögonen, ha inte
råd att lefva utan Gud». Det hade heller inte
skräddare och torpare.
Lenas spanande blick upptäckte ett större
sammanviket papper sticka fram mellan
psalmbokens blad. Iion drog försiktigt ut del och läl
ljusskenet falla öfver skriften. Den var kort
och tydlig:
»Härmed förklarar jag min .yttersta vilja vara,
all efter min död hela min behållna
kvarlåtenskap skall med full äganderätt tillfalla min vän,
barnaläraren Carolus Magnus Rilaiider.»
Testamentet hade redan för ett år sedan
undertecknats af Thomas Ullgrund samt
bevittnats af Lars Friman och Severin Råbäck. När
Lenas blick stannat på detta kända namn, måste
hon sälta sig, ty häpenheten blef för tung all
bära på stående fot.
Att hennes lagligen sammanvigde make
varit med om någonting iså ovanligt och viktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
