Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
tro sig i sin själfförblindelse och själfbeundran
vara ett slags Guds häradsdomare....
Talaren tystnade ofrivilligt.
Lars Friman, som försatt gungstolen i häftig
rörelse, sprang upp och gick fram mot bordet.
— Hör nu, herr Magister, doktor Luthers
högmässopredikan var så lång och
innehållsrik, alt Magister Rilander inte behöfver sjunga
någon extra aftonsångsstump. Vi vilja ändå vara
fridsamma och snälla. — Erika, låt nu koka
riktigt godl kaffe och sedan bjuder du den
guds-gåfvan åt värdiga och ovärdiga, ål tjänare och
medtjänare, ål hela bunten, förstås!
De närvarande drogo djupt efter andan, och
öfver deras anleten spred sig ett förklaradt sken.
mindre af snålhet än af tacksamhet att ell
fortsatt ordbyte mellan predikanten och
husbonden tycktes lyckligen afböjdt.
Några reste sig och började språka i
hvardagsämnen och därifrån gick talel öfver till
Ullgrunds förestående begrafning.
När efter en stund kaffe med långskorpa
bjöds laget rundt, försvann sista fläkten af
pre-dikostämningen. Friman tycktes vara vid godt
humör. Han hade kallat Magistern till
sidokamrat i gungstolen, och där hördes de nu bvta
skämtsamma ord.
Då enhvar gäst undfått sin drygl utmätta
kopp kaffe, bekräftades tillfredsställelsen med
handen räckt åt värdinnan. Friman hade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
