Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
dan husbonden salt lugn i gungstolen och läste
Helsingfors Dagblad. Isons blickar flögo som
gnistor i fyra väder och läpparna skälfde af
otålighet. Slutligen rörde han varligt vid
husbondens rockärm. Lars säg leende upp.
— Hvad godt eller ondt har Ison nu på
tungan? Jag har märkt all han rörl sig som
en värphöna i väntande stund. Sa lägg nu
ägget, kackla, drick en tär vatten och drag sina
färde till de andra hönsen.
— Husbonden är alltid så innerligt kvick
och rolig, hviskade Isaksson och hejdade
varligt gungstolens svängningar. Jag har någol all
tala om; inte är det så rysligt viktigt, men
kanske ändå....
— Hvarför stammar du, ditt nöt, raska på
farten och försvinn!
— Vänta litet. — Jag gick i går i
storsko-gen för all samla brännved. Bara torra kvistar
log jag förstås, och del har jag ju lof till.
— Ja, gå på bara.
— Jag kom utmed rån till finnens
skogsskifte.
Det angår piig ej. Din väg är icke alltid
den rakaste.
Hvarför ska Friman skrika så otäckt?
Det ekar ju i stock och stuga och — otack gör
sveda som kastad sten. Nå, bäst jag gick i
mina funderingar och tänkte: få se om nöden
i vår ska komma öfver vår ö, så hör jag skarpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
