Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
bodde. Han emottog anvisningen att Lena
Råbäck och Väpplings svärmor voro sångkunniga
samt uppsökte dem. Om de två visiterna fick
Bjäller-Vendla senare veta, att hennes
skyddsling, som i prästgården artigt gett henne en
mark, af Lena bjudits på kaffe, men icke
förstått att tacka, och i Väpplings kammare hade
den frispråkiga och glada ungherrn satt sig med
fötterna uppe på soffan. Därom sade
skomakaren efteråt helt kort:
— Inte är ju soffan så fin, men den är ändå
den bästa jag äger.
När studenten slutat sin rundtur, återvände
han till Storgården och steg med själfförnöjd
uppsyn och mössan på hufvudet in i stugan.
Asta Maria satt i väfstolen, och Anna spolade
garn.
— Hejsan, god middag, flickor! Ni är
flitiga. Det är rätt. Man kan både spinna och
väfva sig till lycka. — Jaså, där ha vi också
fader Hemming. Hvarför spelar han inte, utan
sitter och tittar uppåt spinnrocken ? Hvad heter
flickorna, spelman?
— Ja, den ungdomen, den ungdomen! — Hon
som sitter i väfstolen och skrattar, hon är Lars
Frimans dotter och hon heter Asta.
— Det var tusan så fint namn. Asta, eller
riktigare Asta, hette ju Olof den heliges moder;
det lär inte ni veta här.
— Jo, det lär vi veta här och litet till, sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
