Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
skäggig rusthållare och häradsdomare, sprang
då som åttaårig pojke barbent med ett hängsle
öfver axeln kring backarna, och därför må han
ursäkta iatt jag inte vidare fäste mig vid hans
halftvättade lilla person. I gården fanns det
andra att se upp till. Här regerade då hans
far, långe Olof Larsson Frinian, som några år
senare efter fallet från ritaket fick lof att linka
fram ’som Halte-Olof.
Mycket gaf man akt på honom, men kanske
än mer på den vackra och ståtliga
gårdsvärdinnan. Hon kunde tala två språk och litet på
det tredje och det var tyska. Hon var hemma
från Viborgstrakten, och det gjorde väl sitt till
att hon kände sig främmande bland stugorna
i skären. — Men jag glömmer ju alldeles bort
att det här känner de flesta af er förut till.
— Skadar inte, utbrast rusthållaren, det är •
tvärtom gagneligt och nöjsamt att höra om del
guffar själf hört och sett. Fortsätt bara!
— I arbete var värdinnan duktig och i
trädgården stå väl än fruktträd, dem hon planterat.
Jag minnes det någon sade, att hon medhämlat
nymodiga saker och seder till ön. Kvinnorna
undrade öfver hennes kistor, fulla af granna
dukar, täcken och spetskjolar, och själf såg
jag med egna ögon i stallet, eller kanhända
var det i boden, hennes pärlstickade ridsadel.
Den finns ’väl i behåll, Lars? Det var gråa
och hvita pärlor...
8 — Gärden med delfyra grindarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
