Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
— Lars Frimans far var till och med ibland
alltför efterlåten, stack Isaksson försiktigt in.
— Hvad menar du med det, röt husbonden.
— Alla talar ju ännu om att när han var
på sådant humör, att han ville spela fiol, så
behöfde inte torpare och inhysingar gå på
ut-arbete bara de satt och hörde på hans spel.
— Det var nog sant det, bekräftade Råbäck,
men så borde Isaksson ock ha sagt, att när det
var bråd tid, arbetade vi frivilligt ibland till 12,
1 på natten.
— Ja, i den här gården har det inte följts
några gifna regler, sade rusthållaren och
sträckte på benen.
— Alltså ett regellöst lif? — Magistern
småskrattade.
Nu följde en paus i ordandet som afbröts,
då Frinian Vände sig mot Hemming med
uppmaningen att taga fram fiolen. Spelmannen
svarade med att stryka harts på stråken och
stämma strängarna. Då ropade bålsman Broman,
som kände sig lifvad:
— Stig fram, Hemming; ställ dig framför
bordet och gnid på strängarna som en riktig
sjutusan till musikfilare. Hvarför är du alltid
så säflig och sömnig i svängarna? Du sku ha
sett spelman Janne Stenman från Lojo, se det
var en karl, kvick som en stenskvätta. Jag
såg med egna ögon huru han på ett bröllop —
det var andra dags kvällen, alldeles som nu —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
